Bergspräckning i Stockholm, och på andra orter, är något man ibland måste ta till för att kunna utföra de installationer och byggnationer man önskar. Marken varierar mellan jord, lera, sand och att stora partier av sten antingen sticker upp ur marken eller ligger väldigt grunt. Då kan man inte kan utföra det önskade projektet utan att på något sätt ta sönder den sten som inte går att flytta. Det kan vara för att den är väldigt stor eller helt enkelt tillhör berggrunden.
Varför man pålar
För att kunna fästa anslutningar i berggrunden så behöver man antingen borra eller både borra och utföra bergsprängning. Vilket man gör beror på hur stora hål som behövs för de fästen som man behöver göra. Vid en byggnation som exempelvis ett hus eller en bro behöver man göra något som heter påla. Det innebär att man borrar och spränger loss tillräckligt mycket massor för att kunna gjuta ner tjocka pålar som består av armeringsjärn och betong. På det sättet får byggnationen ett rejält fäste, det blir som om berggrunden i sig reser sig upp. Det är den stadigaste typen av grund som man kan göra även om det också tar mest tid.
Hur man gör
De som jobbar med bergsprängning har utbildning för att veta hur man på bästa och säkraste sätt utför projektet. Men för att komma från beslut till färdigt utfört arbete ska planerna och rutinerna synas av såväl beställaren som flera parter hos den som ska utföra bergsprängningen. Allt för att man inte ska missa något och för att säkerheten för såväl bergsprängaren som övriga runt omkring, samt berg och material, ska vara den allra bästa. Om man ska spränga så börjar man med att borra ett hål för sprängmedlet, laddar och lägger någon typ av sprängmatta av exempelvis gamla bildäck som skydd. Sedan kan den kontrollerade bergsprängningen ske.